Galerii

Det är lätt att se de stora känslorna i Ilons bilder – äventyren, barnen, rörelsen. Men stannar man upp en stund upptäcker man något mer. Det lilla.

Någon som tittar ut genom ett fönster i bakgrunden.
En hund som busar nere i ett hörn.
En gardin som nästan följer med ut i höstblåsten.
Småfåglar som flaxar runt en talgboll i snöyran.

I intervjuer berättar Ilon hur bilderna ofta uppstår färdiga i hennes huvud när hon läser en text – och hur miljöer, platser och vardagliga ting från barndomen har varit viktiga för henne. Kanske är det därför detaljerna i hennes bilder känns så självklara. De finns där för att världen ska kännas levd och verklig – inte för att dra uppmärksamhet till sig.

Det är ofta i de där små sakerna som vi känner igen oss. Och kanske är det också där magin uppstår.

Så nästa gång du ser en av Ilons bilder – titta en gång till.

👀 Finns det någon liten detalj i den här bilden som stannar kvar hos dig?

#ilon #ilonwikland

Ur skissblocket: Hur blev rumpnissarna till?

När Ilon gav kropp och själ åt Astrids figurer arbetade de tätt tillsammans – för att se samma sak och hitta rätt.
Såhär berättar Ilon:

“Vi resonerade mycket sinsemellan. När jag ritade för Astrid så ringde jag ofta och föreslog att vi skulle ses. Kan vi tala om den och den figuren, om den eller den händelsen som du skrivit om?

Och då träffades vi naturligtvis. Hon tittade på mina bilder, tänkte efter och sa sin åsikt. Sedan gick jag hem och ritade och så ringde hon och frågade hur det gick. Var jag färdig? Kunde hon få titta? Och så träffades vi igen.

Astrid frågade till exempel alltid hur figurerna såg ut, hur de var klädda, vilket hus de bodde i. Och jag visade och förklarade hur jag uppfattade det. Astrid kunde alltid beskriva hur hon såg sina hjältar. Ibland ända in i minsta detalj.”

“Jag minns att jag inte kunde föreställa mig hur troll ser ut. Astrid berättar om troll i sina sagor. Astrid förklarade att troll är lite dumma, därför att de inte riktigt förstår det som händer i våra liv. Men de behöver inte alls vara elaka och illasinnade.”

“Ibland såg vi figurerna på olika sätt. Men det var alltid roligt och spännande. Vi skrattade verkligen jättemycket.”

Citat:
Ur boken Ilon Wikland. Ett konstnärsliv.

Bilder:
• Illustrationer ur Ronja Rövardotter, skriven av Astrid Lindgren
• Förstudier och skisser ur Ilons arkiv
• Foto på Astrid och Ilon mitt i skapandet, taget i Astrids sommarhus 1990. Ilon har blivit klar med nya bilder som hon visar upp. Ur boken Ilon Wikland. Ett konstnärsliv.

#ilon #ilonwikland #astridlindgren @astridlindgrenofficial

Nu har vintern kommit ordentligt – och det känns nästan som om Ilon har fått rita vädret där ute! ❄️☃️

Såhär berättar hennes barn om hur vintrarna hemma hos familjen brukade se ut, förr om åren:

”Vintern var väldigt viktig hos oss. När vi var mindre var vi ute på landet, utanför Uppsala. När det var kallt lade sig isen, och mamma och pappa åkte långfärdsskridskor.

Vi började så småningom fira jul uppe i fjällen, för att åka skidor och inte ha en massa julklappar. Vi åkte väldigt mycket och hade det så roligt!”

Låt oss njuta av några av de bilder där Ilon har fått användning för sin kärlek till vintern. Allra sist, ett foto på Ilon med sina döttrar: Fredrika, Anna, Birgitta och Hélène. ❤️

Bilder:
(1) Fynd ur arkiven, troligen från ett sånghäfte från 1970-talet.
(2) Ur boken "Jullov är ett bra påhitt!, sa Madicken", skriven av Astrid Lindgren.
(3) Ur boken "Mats och Eva-Karin i leksakslandet", skriven av Ann Mari Falk.
(4) Ur boken "Jul i Bullerbyn", skriven av Astrid Lindgren.
(5) Ur boken "Titta Madicken, det snöar!", skriven av Astrid Lindgren.
(6) Ur boken "Sammeli, kom", som både är skriven och illustrerad av Ilon.
(7) Foto ur boken "Ilon Wikland. Ett konstnärsliv." Visar Ilon och döttrarna på besök i Haapsalu, i mitten av 1990-talet.

#ilon #ilonwikland #astridlindgren #annmarifalk

Nyår förknippas oftast med fest och glamour. Men kommer du ihåg när man var liten – och ens största önskan var att få, och orka, vara vaken till tolvslaget?

Ofta somnade man innan. Men kanske var det ett fint sätt att börja ett nytt år ändå: i trygghet, mitt i drömmen.

Årets sista bild är som ett litet tomtebloss och börjar just där – i en nyårsdröm. Den kommer från sagosamlingen "Sagans slott" och tillhör berättelsen "Nyårsnöten".

Här får vi träffa den lilla flickan Alva. Hon låg och sov så gott i nyårsnatten tills tomtefar kom för att ta med henne på äventyr runt himlavalvet, på jakt efter det nya året som inte verkade vilja komma av sig självt.

Med på resan följde också en hasselmus. En liten varelse som visade sig betyda mer för det nya året än de kunnat tro.

På bilden ser vi hur de far fram över natthimlen på ett stjärnskott – ett stjärnskott som kostade tre rim att köpa i stjärnskottshandeln vid Vintergatan. 💫

Till slut löste sig som tur var allting och nyårsklockorna kunde ringa runtom på jorden.

Med det vill vi önska ett gott nytt år, vare sig ni firar i glitter eller ligger nedbäddade.
Tack också för ett fint år tillsammans, och för all kärlek ni ger till Ilons bilder och berättelser. Det är fantastiskt att se. ❤️✨

"Sagans slott" är skriven av Elsa Olenius och gavs ut 1958.
"Nyårsnöten" är ursprungligen skriven av Severin Schiöler.
#ilon #ilonwikland #elsaolenius

”Jag undrar ibland om det är dessa illustrationer som fått mig att älska vinterväder.”

Så skrev en fin följare för ett par år sedan, efter att ha sett den här bilden i flödet.

Och visst är det en häftig tanke – att bilder vi möter som barn kan följa med oss och till och med färga känslan vi har för ett visst väder.

Ser du också vintern genom Ilons ögon? ❄️

Bilden kommer ur boken "Sammeli kom", som både är skriven och illustrerad av Ilon.
#ilon #ilonwikland