Ilons historia
HISTORIEN
Introduktion
Ilon Wikland är en av Sveriges mest populära illustratörer av barnböcker. Men är märkligt okänd för den breda allmänheten, trots att hon illustrerat många av de älskade figurerna i flertalet av Astrid Lindgrens mest lästa böcker. Hon är en mångsidig konstnär som i sina bilder spänner över ett brett register, från den trygga idyllen på Bråkmakargatan till de hisnande svarta djupen vid Karmaforsen i Bröderna Lejonhjärta.
Wikland kom som flykting från Estland till Sverige under andra världskriget och utbildade sig på Konstfack. Förutom Astrid Lindgrens böcker har hon även illustrerat många andra författares alster, bland annat Edith Unnerstads barnböcker, samt även skrivit och illustrerat egna barnböcker.
Ilon Wikland har belönats med utmärkelser, priser och andra hedersbetygelser för sitt konstnärskap och sin samlade produktion. Men vägen till framgång var lång och stundtals mycket dramatisk.
BARNDOMEN
Livet i Estland
1930 i Tartu, Estland, föddes Ilon Wikland. Familjen flyttade sedan till Tallinn men Ilons föräldrar hade, som hon uttryckte det själv, inte tid med henne. Ilon tillbringade därför tre lyckliga barndomsår hos mormor i Tartu, för att sedan återfören-as med föräldrarna i Tallinn när hon börja-de skolan. När Ilon är åtta år gammal är det återigen dags att flytta och nu är det farmor och farfar som tar hand om henne efter föräldrarnas skilsmässa.
Ilons farmor och farfar bodde i det gula huset vid kyrkan i den idyl-iska staden Haapsalu. Många motiv till ”Barnen i Bullerbyn” har Ilon hämtat från uppväxten i farmors prunkande trädgård. Ilon minns att hon ofta plockade bär från hallonbuskarna bakom farmors hus. Det var nära till stranden, Haapsalu är en badort med gamla anor, och det fanns gott om lekkamrater. Farmor, farfar och hennes stora hund Tito var det viktigaste i Ilons liv. Tito var en Grand Danois som alltid fanns vid Ilons sida.
Tecknandet inledde hon redan som liten i Estland. Ilon upptäckte att hon alltid fick vara i fred och slapp hjälpa till i hemmet när hon satt och tecknade.
Ilons barndomshem, byn Haapsalu i Estland från boken "I min farmors hus".
TONÅREN
Livet som flyktning
Som 14-årig flykting Ilon till Sverige, i slutet av andra världskriget. Ryssarna hade tidigt inrättat en flygbas i Haapsalu och när Röda armén marscherade in i Estland 1944 såg farmodern till att Ilon Wikland flydde på en av de allra sista båtarna därifrån – båten hette Sjöstjärna. Den sista tiden i Estland blev traumatisk för alla och Ilon drabbades hårt när ryssarna sköt ihjäl hennes älskade hund Tito på stranden.
Redan efter två år i Sverige, vid sexton ålder, tog Ilon olika jobb för att försörja sig och för att ha råd att studera. Den allra första tiden i Sverige fick hon bo hos sin faster i Stockholm men efter det klarade hon sig själv och bodde som inackorderad på olika adresser. Fastern, själv konstnärinna, var den som först uppmärksammade Ilons talang för tecknandet och såg till att hon direkt bör-jade på Akke Kumliens bok- och reklamskola. En utbildning hon hade stor nytta av; hon jobbade på bokbinderi, dekorationsateljé och sen som formgivare på Bonnier tid-skrifter. Ilon utbildade sig också på Konstfack och Signe Barths målarskola.
När kriget kom till Haapsalu. Från "Den långa långa resan".
YRKESKVINNAN
Ett livsavgörande möte
Ilon söker jobb som illustratör på Rabén & Sjögren 1953. Det blev ett omvälvande möte när den 23-åriga Ilon och den 45-åriga Astrid, som då redan publicerat flera böcker, träffades på förlaget. Astrid Lindgren hade just skrivit färdigt ”Mio, min Mio” och såg att Ilon kunde ”rita sagor” och Ilon fick därför provteckna den nya boken. Resten är historia, som det brukar heta.
Barns rättigheter, barndomens betydelse samt att få drömma och leka kopplade samman Astrid och Ilons visioner om berättande. Ilon sa en gång att Astrids författarskap får henne att se inre bilder. På samma sätt skrev Astrid Lindgren för ”barnet inom henne”, så tecknar Ilon Wikland ofta för barnet inom sig.
Astrid Lindgrens arbete är unikt och betydelsefullt. Hon skrev 34 kapitelböcker och 41 bilderböcker. Hennes böcker har översatts till över 100 språk och sålts i över 165 miljoner exemplar världen över. Astrid var en engagerad humanist och kämpade för barns rättigheter, jämställdhet och djurens rättigheter. Ilon Wikland är den konstnär som har illustrerat flest av Astrid Lindgrens böcker
”Mötet med Astrid Lindgren blev avgörande för mitt liv” har Ilon sagt flera gånger.
"Barnen i Bullerbyn", skriven av Astrid Lindgren och illustrerad av Ilon Wikland
KONSTNÄREN
Återvända hem
1990 tar Ilons karriär en ny riktning efter att samarbetet med Rabén & Sjögren upphör. Ilon bestämmer sig för att åter besöka Estland, efter ett 45 år långt uppehåll. Resan blir startskottet för ett nytt kreativt skapande och flera resor till det gamla hemlandet Estland.
Resultatet blir en svit egna bilderböcker, utgivna mellan åren 1995 och 2007, där Ilon Wikland skildrar sin uppväxt i Estland och flykten till Sverige. Barnboken ”Den långa, långa resan” publicerad 1995, med text av Rose Lagercrantz, är den första och handlar om flykten, ett hänsynslöst krig men också lyckan över att komma till det fredliga Sverige.
I ”Sammeli, Epp och jag”, från 1997, författar Ilon Wikland själv texterna. Hunden Sammeli är en trogen följeslagare och fanns på riktigt i Ilons liv. I böckerna ”I min farmors hus,” 2005, och ”Potatisbarnen”, 2007, samarbetar hon med den hyllade författaren Barbro Lindgren.
2004 donerar Ilon Wikland sina bokillustrationer till den estniska staten. Två år senare öppnas Ilon Wiklands Sagogalleri i Haapsalu, alldeles nära Ilons farmors hus där hon tillbringat en del av barndomen. Galleriet utökades 2009, i enlighet med Ilons önskningar, med ett stort temacenter för barns skapande och kreativitet. Museet är besökt årligen av tusentals familjer och barn.
Ilon och Sammeli på tågstationen i Haapsalu i "Den långa långa resan"
HISTORIEN
Familjen
1951, när Ilon var 21 år gammal, gifte hon sig med Stig Wikland. Ett par år senare, 1953, föddes hennes första dotter Helene. Ilon och Stig lyckades skaffa en större lägenhet i Stockholm där familjen kunde växa. Hon födde ytterligare tre döttrar – Birgitta, Fredrika och Anna. Då Ilon själv växte upp som ensambarn så var detta ett medvetet val från hennes sida, hon ville se till att hennes barn inte skulle uppleva den känslan av ensamhet som hon ibland hade.
På grund av att de fyra barnen och deras vänner ständigt var runt henne så behövde Ilon aldrig leta efter modeller när hon ritade. Sättet de lekte på, interagerade och visade känslor blev en stor inspirationskälla till Ilon Wiklands illustrationer.
Design Ilon Wikland AB drivs idag av döttrarna Helene, Fredrika, Anna och Birgitta Wikland, för att bevara och utveckla Ilons fantastiska konstskatt.
